Hanna, Linnéa, Olle, Lisa och Anton. (och Karro såklart, som tar bilden!) Kunde inte bara välja en. Jag saknar spelkvällsgänget jättemycket! Det känns jättekonstigt att inte träffa er varje dag. Kom och hälsa på mig snart!!!

På bilden ser ni en väldigt trött och svettig Mickan. Året var 2005. Matchen som spelas är en final mot Järva Devils i Bravo cup. En match som vi vann med en poäng, en match som jag alltid kommer att komma ihåg, och jag kommer aldrig någonsin heller att glömma känslan när jag satte den sista poängen, 20 sekunder innan matchen var slut. Eller hur jag 2,6 sekunder innan matchens slut tog returen vid deras korg, och höll kvar, väntade ut klockan, och det verkade ta en evighet. Jag kommer heller aldrig glömma känslan när slutsignalen gick och alla lagkamrater springer mot mig. Vi vann. 11 år gammal och hade aldrig varit mer stolt över mig själv.

Bilden påminner mig inte bara om just den matchen, utan allt som har med basket att göra. Hela min 6-åriga baskettid. Jag saknar basketen, och jag saknar den tiden, så fruktansvärt mycket att bilderna nästan gör ont att se.