Imorgon smäller det. Fredagen den 13:e. Psykologitenta. Som det känns just nu kommer jag inte att klara den. Jag skyller allt på att jag blev sjuk och inte kunde plugga när jag hade motivationen uppe. Nu är den helt och hållet borta, och jag har blivit lat. Jag sitter och pluggar med Elin nu genom Skype (världens bästa grej, det gjorde ju faktiskt att vi klarade den förra tentan) och kämpar på, och jag kommer att göra mitt bästa imorgon. 

Samtidigt känner jag att det inte är hela världen om jag inte klarar den. Det värsta som kan hända är att jag får skriva om den. Så jag känner inte att jag ska gå och gräva ner mig i ett hål - tvärtom, så känner jag mig faktiskt nöjd med att ha klarat de andra tentorna vi har haft! Man får faktiskt vara stolt över sig själv också, även om det inte alltid går riktigt som man har tänkt sig.